Fobiträning

by Jojo on 2009-11-11

Bild © Jojo Falk illustration

För flera månader sen när Bea följde med mig ner till tvättstugan så blev hon skrämd av fläkten i torkrummet, den lät verkligen högt och jag tänkte inte på att varna henne (dumma dumma mig!). Sen dess vill hon inte följa med dit ner. Jag tänkte att det skulle gå över med tiden men det gjorde det inte, hon säger att det är farlig i tvättstugan.

Så härom dan började vi köra med nån slags hemmagjord fobiträning, vi tog helt enkelt med henne ner till tvättstugan trots att hon var rädd och grät. Mycket plågsamt att se henne så skraj men vi pratade lugnt med henne och visade hur allt funkade, “här är tvättmaskinen och här stoppar man in tvätt, här ska tvättmedlet in och nu startar vi, då kommer det börja låta och snurra runt runt”. Vissa stunder var hon lite lugnare men klamrade sig fast vid pappa hela tiden. När vi kom upp till lägenheten igen ritade vi tillsammans en teckning om tvättstugan.

Nästa dag gick vi ner igen och då grät hon också men var mycket lugnare. Så vi verkar vara inne på rätt spår ändå. Vi får fortsätta att jobba vidare på det här.

{ 9 comments… read them below or add one }

Anna-Stina November 11, 2009 at 17:24

Vad bra ni jobbar, jag tror ni gör helt rätt. :-) Fin teckning att ha kvar och spara!

mamma m November 11, 2009 at 18:49

Det finns så mycket att vara rädd för när man är liten. Då är det bra med föräldrar som förstår.

emma November 11, 2009 at 20:35

gud vad tryggt med er som föräldrar! grattis till bea! svårare att övertyga en tretton(?) åring om att det inte är farligt, än en liten knodd… heja heja! lycka till sista spurten nu!

Soffy November 11, 2009 at 23:27

Så bra!!! Skruttan var/är rädd när man nyser högt (så där skriknyser) så jag har haft nysterapi här hemma. Jag har låtsats nysa och sagt Attjo högt efter varje gång. Sen skrattar vi. Det roliga var att när jag satt på ett styrelsemöte för ett tag sen, och en i styrelsen nös…ja, då höll jag på att säga Attjo med fåniga rösten :D

Jojo November 12, 2009 at 10:01

Tack för uppmuntrande ord!
Soffy – roligt där på styrelsemötet, ha ha :)

Ulla November 12, 2009 at 16:13

Det låter ju som rena rama kognitiva beteendeterapin. Skönt att det fungerar!

Rebecca November 15, 2009 at 12:26

Å det här var typ det sötaste jag sett! Skitbra idé att försöka RITA bort problemet!
Mkt pedagogoskt! Mer sånt!

Jojo November 15, 2009 at 22:45

Tack ska ni ha. Just nu känns det inte som att det går så bra dock. Man att fortsätta rita om det är nog bra.

Evasleva November 16, 2009 at 11:41

Bra att ta tag i det på en gång i alla fall så att det inte blir värre. Rita är alltid bra!

Leave a Comment

Previous post:

Next post: