Bea är väldigt förtjust i Ripley och tjuter glatt så fort hon ser henne. Ripley däremot är väl inte lika kär tillbaka. Vi låter Bea klappa katten lite försiktigt och bänder snabbt loss hennes hårda grepp när hon får tag i svansen. Här fick hon dock sitta en längre stund och dra Ripley i öronen, det verkade inte alltför plågsamt, Ripley brukar nämligen gilla när vi masserar och drar lite försiktigt i öronen.
Obs! Inga djur kom till skada under denna session.
{ 11 comments… read them below or add one }
Sååå söt bild! Klart man ska få pilla katten litegranna i öronen. Här hemma har vi en tvärtom situation, Rufus (hunden) är väldigt glad för Noah och vill slicka & nosa överallt hela tiden & Noah är mest frustrerad över att han inte hinner få tag på Ruffes tunga eller ben när han är i närheten. Stackars hunden säger jag när Noah börjar krypa…
HiHi. Sådär kan det se ut här också när mitt syskonbarn är på besök. Men man får verkligen hålla koll, för kommer han nära Bonzo grabbar han tag och kniper honom hårt i pälsen. Men min katt är underbar och älskar faktiskt barn(lite äldre dock), de får pyssla med honom långt mycket mer än vad han tilllåter mig att göra!
Men sicken päls Ripley har fått!
En katt i fårakläder?
Åh, vad gulligt! Och vad tålmodig Ripley var!
Ha ha, härlig bild! Direkt ur verkligheten, det syns att Ripley gillar det men ändå är lite på sin vakt. När min katt Elvis levde, och min brorsdotter precis hade lärt sig krypa, kröp han allra längst in under sängen och låg där och blängde. En gång”parkerade” han med svansen tryckt och liksom inbakad mot ett bordsben så hon inte skulle få tag!
Ser gott ut! Känner igen det där med att man får va beredd när gripreflexen slår till!
Haha! Bea ser ut att nypa så fint så fint och mycket koncentrerat i öronen!
Haha, så fint! Vilka små nypor!
Första gången jag skriver en kommentar tror jag…men du, vad himla duktig du är!!!
Jag är helt KÄÄÄÄR i dina fina foton å teckningar!!!
Så då vet du det………Du är typ bäst!!
Tack för alla kommentarer!
Sofie – ja hon var verkligen koncentrerad, tydligen var det hemskt spännande.
Mariakoden – tack så väldigt mycket och välkommen hit!